Studieresa och Underkastelse

I torsdags var en bra dag! Jag var med treorna i på en ministudieresa till Stockholm för att kolla lite utställningar och gå på bio.

Vi började med Bonniers konsthall och en utställning av den visionäre arkitekten Tomás Saraceno. Rekommenderas! Han tänker sig att man ska kunna leva bland molnen (bokstavligen), inuti kilometerstora genomskinliga bubblor. Det ska tydligen räcka att luften inne i bubblan är en grad varmare än utanför för att den ska sväva, med människor, bostäder och odlingar i. Han hade också fyllt ett helt rum med en modell av svarta änkans nät, vilket egentligen var huvudattraktionen.

Sedan vidare till Medelhavsmuseet för att kolla utställningen WASTE COLLECTION som handlar om zabbaleen, folket som lever av Kairos sopor, och återvinner i stort sett allt. Till och med matavfallet som de tidigare matade sina grisar med, ända tills rädslan för svininfluensan gjorde att myndigheterna gjorde processen kort med alla grisar. Stora företag sköter nu sophanteringen, men mycket mindre effektivt. Zabbaleen håller sig fortfarande framme och försöker hämta alla sopor först... De tillverkar allt möjligt genom att återvinna plast och metall.

Men mest givande var nog filmen Underkastelsen av Stefan Jarl som går på biografen Zita. En alltigenom nedstämd film som gör att man blir... nedstämd, men den är mycket intressant: Han har intervjuat tjogtals med forskare om vilka av människan skapade kemikalier vi har i kroppen och vad de gör med oss. Det handlar om hundratals kemikalier visar det sig, och ingen vet riktigt vad de gör med oss. Det mest oroande budskapet som jag ser det är det som handlar om hormonimiterande substanser som exempelvis mjukgörare (ftalater) i plast. Det räcker med koncentrationer på miljarddelar av gram per liter blod för att orsaka störningar i utvecklingen av ett foster. Kemiindustrin kan egentligen inte med rätta säga att "det handlar om så låga koncentrationer att det är ofarligt". Hormoner påverkar nämligen fostrets utveckling vid oerhört låga koncentrationer, det viktiga är exakt vid vilket stadium av utvecklingen som det sker. Ftalater är bara en sort av de i runda tal hundra tusen olika kemikalier som tillverkas i världen, och hur de påverkar oss när de verkar tillsammans är omöjligt att förutsäga. Något av det mest oerhörda med allt detta är hur kvinnor när de ammar blir av med gifter som annars aldrig skulle lämna kroppen (de är svårnedbrytbara och fettlösliga): de ansamlas i barnet som diar i stället, för att stanna i henne eller honom på obestämd tid.

Det är en oerhört nedslående film, och Jarl ger inget hopp. Själv ser jag det som en rakt igenom politisk fråga: Kemikalier bör precis som läkemedel först bevisas vara rimligt ofarliga före det att man tillåter massproduktion. Det kräver politiska beslut på hög nivå, eftersom varje restriktion säkerligen skulle ses som snedvridande av konkurrens... men det är helt nödvändigt. Enligt vissa forskare i filmen kan denna kemikaliecocktail som blandas i oss vara ett större hot mot mänskligheten än klimatförändringarna. Men man märker inte om en eller en annan substans ökar med en tusendels tusendels tusendels gram i kroppen.

Nåväl, den lilla studieresan gav i alla fall mycket att tänka på. Och jag glömde nämna att hela klassen bjöd sig på Ben-&-Jerry's-glass i vårsolen, den var väldigt god! Glassen alltså.