Miljöpartiets kongress i Uppsala! Jag förberedde mig väl på ett inlägg i valmanifestdebatten, men tyvärr så hamnade jag så långt ned på talarlistan att jag inte fick möjlighet att framföra vad jag ville säga. Så jag tar det här i stället!
Bör vi arbeta mindre? Jag tycker själv att lönearbete inte är den enda meningsfulla sysselsättningen man kan ägna sig åt. Man kan ägna sig åt politik, musik, konst eller föreningsarbete utan att få betalt, samtidigt som det upplevs som stimulerande och kanske mer vettigt än att jobba för att få mer pengar.
En ökande produktivitet ger möjlighet att minska på arbetstiden i stället för att få mer pengar till konsumtion. Det är också väl känt att arbetstidens längd kan kopplas det ekologiska fotavtrycket: Ju längre arbetstid, desto större avtryck.
Det verkar alltså väldigt vettigt att vi ska minska vår arbetstid. Men. Vårt välstånd bygger på slaveri. Vi har alla i runda tal 70 fossila energislavar som arbetar för oss, vi förbrukar alltså så mycket fossil energi som om 70 personer arbetade för oss dygnet runt. Oljeberoendet finns överallt i vårt samhälle, i form av konstgödsel, plast, transporter och mycket mycket mer. Det kommer inte ta många år innan oljan kommer att bli väsentligt dyrare, eftersom man inte längre kan öka uttaget av olja ur marken. Detta kommer att göra de flesta varor i vårt samhälle mycket dyrare.
De produkter som vi konsumerar tillverkas i stor utsträckning i låglöneländer, och i vissa fall liknar det slaveri.
En minskad arbetstid bygger på att vi fortsätter att utnyttja dessa former av slaveri. Vi kommer kanske snarare behöva öka vår arbetstid, om vi solidariskt vill att kineser ska få ordentligt betalt för sitt arbete att producera varor som vi köper, och om vi solidariskt med framtida generationer ska sluta använda fossila bränslen.
Minska vår arbetstid kan vi göra när vi har närmat oss en lösning på dessa problem, och vi är inte ens nära än!
lördag 15 maj 2010
söndag 9 maj 2010
Studieresa och Underkastelse
I torsdags var en bra dag! Jag var med treorna i på en ministudieresa till Stockholm för att kolla lite utställningar och gå på bio.
Vi började med Bonniers konsthall och en utställning av den visionäre arkitekten Tomás Saraceno. Rekommenderas! Han tänker sig att man ska kunna leva bland molnen (bokstavligen), inuti kilometerstora genomskinliga bubblor. Det ska tydligen räcka att luften inne i bubblan är en grad varmare än utanför för att den ska sväva, med människor, bostäder och odlingar i. Han hade också fyllt ett helt rum med en modell av svarta änkans nät, vilket egentligen var huvudattraktionen.
Sedan vidare till Medelhavsmuseet för att kolla utställningen WASTE COLLECTION som handlar om zabbaleen, folket som lever av Kairos sopor, och återvinner i stort sett allt. Till och med matavfallet som de tidigare matade sina grisar med, ända tills rädslan för svininfluensan gjorde att myndigheterna gjorde processen kort med alla grisar. Stora företag sköter nu sophanteringen, men mycket mindre effektivt. Zabbaleen håller sig fortfarande framme och försöker hämta alla sopor först... De tillverkar allt möjligt genom att återvinna plast och metall.
Men mest givande var nog filmen Underkastelsen av Stefan Jarl som går på biografen Zita. En alltigenom nedstämd film som gör att man blir... nedstämd, men den är mycket intressant: Han har intervjuat tjogtals med forskare om vilka av människan skapade kemikalier vi har i kroppen och vad de gör med oss. Det handlar om hundratals kemikalier visar det sig, och ingen vet riktigt vad de gör med oss. Det mest oroande budskapet som jag ser det är det som handlar om hormonimiterande substanser som exempelvis mjukgörare (ftalater) i plast. Det räcker med koncentrationer på miljarddelar av gram per liter blod för att orsaka störningar i utvecklingen av ett foster. Kemiindustrin kan egentligen inte med rätta säga att "det handlar om så låga koncentrationer att det är ofarligt". Hormoner påverkar nämligen fostrets utveckling vid oerhört låga koncentrationer, det viktiga är exakt vid vilket stadium av utvecklingen som det sker. Ftalater är bara en sort av de i runda tal hundra tusen olika kemikalier som tillverkas i världen, och hur de påverkar oss när de verkar tillsammans är omöjligt att förutsäga. Något av det mest oerhörda med allt detta är hur kvinnor när de ammar blir av med gifter som annars aldrig skulle lämna kroppen (de är svårnedbrytbara och fettlösliga): de ansamlas i barnet som diar i stället, för att stanna i henne eller honom på obestämd tid.
Det är en oerhört nedslående film, och Jarl ger inget hopp. Själv ser jag det som en rakt igenom politisk fråga: Kemikalier bör precis som läkemedel först bevisas vara rimligt ofarliga före det att man tillåter massproduktion. Det kräver politiska beslut på hög nivå, eftersom varje restriktion säkerligen skulle ses som snedvridande av konkurrens... men det är helt nödvändigt. Enligt vissa forskare i filmen kan denna kemikaliecocktail som blandas i oss vara ett större hot mot mänskligheten än klimatförändringarna. Men man märker inte om en eller en annan substans ökar med en tusendels tusendels tusendels gram i kroppen.
Nåväl, den lilla studieresan gav i alla fall mycket att tänka på. Och jag glömde nämna att hela klassen bjöd sig på Ben-&-Jerry's-glass i vårsolen, den var väldigt god! Glassen alltså.
Vi började med Bonniers konsthall och en utställning av den visionäre arkitekten Tomás Saraceno. Rekommenderas! Han tänker sig att man ska kunna leva bland molnen (bokstavligen), inuti kilometerstora genomskinliga bubblor. Det ska tydligen räcka att luften inne i bubblan är en grad varmare än utanför för att den ska sväva, med människor, bostäder och odlingar i. Han hade också fyllt ett helt rum med en modell av svarta änkans nät, vilket egentligen var huvudattraktionen.
Sedan vidare till Medelhavsmuseet för att kolla utställningen WASTE COLLECTION som handlar om zabbaleen, folket som lever av Kairos sopor, och återvinner i stort sett allt. Till och med matavfallet som de tidigare matade sina grisar med, ända tills rädslan för svininfluensan gjorde att myndigheterna gjorde processen kort med alla grisar. Stora företag sköter nu sophanteringen, men mycket mindre effektivt. Zabbaleen håller sig fortfarande framme och försöker hämta alla sopor först... De tillverkar allt möjligt genom att återvinna plast och metall.
Men mest givande var nog filmen Underkastelsen av Stefan Jarl som går på biografen Zita. En alltigenom nedstämd film som gör att man blir... nedstämd, men den är mycket intressant: Han har intervjuat tjogtals med forskare om vilka av människan skapade kemikalier vi har i kroppen och vad de gör med oss. Det handlar om hundratals kemikalier visar det sig, och ingen vet riktigt vad de gör med oss. Det mest oroande budskapet som jag ser det är det som handlar om hormonimiterande substanser som exempelvis mjukgörare (ftalater) i plast. Det räcker med koncentrationer på miljarddelar av gram per liter blod för att orsaka störningar i utvecklingen av ett foster. Kemiindustrin kan egentligen inte med rätta säga att "det handlar om så låga koncentrationer att det är ofarligt". Hormoner påverkar nämligen fostrets utveckling vid oerhört låga koncentrationer, det viktiga är exakt vid vilket stadium av utvecklingen som det sker. Ftalater är bara en sort av de i runda tal hundra tusen olika kemikalier som tillverkas i världen, och hur de påverkar oss när de verkar tillsammans är omöjligt att förutsäga. Något av det mest oerhörda med allt detta är hur kvinnor när de ammar blir av med gifter som annars aldrig skulle lämna kroppen (de är svårnedbrytbara och fettlösliga): de ansamlas i barnet som diar i stället, för att stanna i henne eller honom på obestämd tid.
Det är en oerhört nedslående film, och Jarl ger inget hopp. Själv ser jag det som en rakt igenom politisk fråga: Kemikalier bör precis som läkemedel först bevisas vara rimligt ofarliga före det att man tillåter massproduktion. Det kräver politiska beslut på hög nivå, eftersom varje restriktion säkerligen skulle ses som snedvridande av konkurrens... men det är helt nödvändigt. Enligt vissa forskare i filmen kan denna kemikaliecocktail som blandas i oss vara ett större hot mot mänskligheten än klimatförändringarna. Men man märker inte om en eller en annan substans ökar med en tusendels tusendels tusendels gram i kroppen.
Nåväl, den lilla studieresan gav i alla fall mycket att tänka på. Och jag glömde nämna att hela klassen bjöd sig på Ben-&-Jerry's-glass i vårsolen, den var väldigt god! Glassen alltså.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)