För att göra tofu, köp ekologiska torkade sojabönor och gips. Gips ska man kunna köpa på apoteket, men själv använder jag modellgips (!). Det står på förpackningen att det är helt ogiftigt. Och det går åt så lite...
Ta tre deciliter sojabönor, ca 240g. Blötlägg i minst ett halvt dygn, om längre så byt vatten och ställ i kylskåp. Det kan surna annars.
Koka upp ca 3 liter vatten.
Häll hälften av bönorna i mixer. Det går antagligen bra med matberedare också.
Ta tre deciliter sojabönor, ca 240g. Blötlägg i minst ett halvt dygn, om längre så byt vatten och ställ i kylskåp. Det kan surna annars.
Koka upp ca 3 liter vatten.
Häll hälften av bönorna i mixer. Det går antagligen bra med matberedare också.
Blötlagda sojabönor mixas med lagom mycket kokhett vatten och mixa kraftigt någon minut.
Mixet häller jag i en kastrull och kokar det några minuter. Se till att hela mängden vatten kommer med, totalt ca 3 liter. Försiktigt så det inte bränner fast!
Mixet häller jag i en kastrull och kokar det några minuter. Se till att hela mängden vatten kommer med, totalt ca 3 liter. Försiktigt så det inte bränner fast!
Sojamjölken silas genom en duk.Snurra duken för att få ur mer vätska.
Här använder jag en ståltermos för att pressa ut så mycket sojamjölk som möjligt.
Nu kan du ta undan lite sojamjölk för att dricka, om du inte vill göra tofu på alltihop. För att smaken ska likna vanlig mjölk (vilket inte är nödvändigt förstås) så tillsätter du lite (havs-)salt och lite (rå-)socker. Men om du fortsätter och gör tofu så tillsätter du ingenting.
Så här ser sojabönresten ut, efter att sojamjölken har pressats ur. Den kallas okara, och används också i matlagning på olika sätt.
Jag blandar en tesked gips med lite vatten. Gipset är till för att koagulera mjölken. Det tillför också nyttigt kalcium till tofun.
Se till att sojamjölken håller ungefär 80 grader. Häll i gipsblandningen innan gipset hinner sjunka till botten, under omrörning i kastrullen.
Rör om litegrann då och då, och vänta ett tag, ca 10 minuter. Då skär sig mjölken, mer och mer. Det du vill åt är det geléaktiga vita. "Vasslan", det genomskinliga, ska vi filtrera bort.
Detta är en "ta-vad-du-har-hemma"-konstruktion för att pressa vätska ur tofun. Den koagulerade massan hälls i en metalltrådsil eller litet durkslag med en duk i. Duken viks över och jag pressar ur vätskan i tofun med hjälp av en liten tallrik med en skål på med en kastrull med vatten på. Tja, det blir lite vingligt... men tofun blir fast!
Här har vi den färdiga tofun. Innan den tas ur duken läggs den först ett tag i blöt i kallt vatten. Sedan förvarar man den i vatten, som byts varje dag. Hållbarhet minst en vecka i kylskåp.